Den främsta skiljelinjen bland landsbygdens befolkning gick förr mellan den besuttne och den obesuttne, ty jordinnehav utgjorde grunden för gemenskap och inflytande i byn. Inne i byn bodde endast de jordägande bönderna. De obesuttna levde ute på byns allmänning, som kallades malmen. Från början satte byalaget dagsverksskyldighet som villkor för rätten att få slå sig ner här och invånarna tvingades hjälpa bönderna vid slåtter, höbärgning etc. Allt eftersom skaran av obesuttna ökade, steg antalet enkla ryggåsstugor ute på malmen och här trängdes fattiga daglönare, sjömän, båtsmän och fiskare, byns hantverkare som smed, skomakare och skräddare. Malmbebyggelsens storlek skiftade från by till by och på sina håll hade malmen en befolkning som var långt större än antalet invånare i själva byn.

Malmen blev ett samhälle för sig själv med en egen social rangskala. Malmen i Himmelsberga låg enligt äldre kartor på ett område nordväst om byn, men dess stugor är sedan länge borta. För att visa på detta för de öländska byarna så karaktäristiska inslag har ett malmställe byggts upp på planen söder om byn. De små husen representerar vad som förr kallades en jordlägenhet. Ägaren till den här lilla, ej mantalsatta gården hade åtminstone teoretiskt sett möjlighet att kunna livnära sig på den bit jord han brukade. Innehavaren av en jordlägenhet var förvisso inte besutten, men socialt stod han högt över malmens övriga jordlösa inbyggare.

Boningshuset är en enkel, grå ryggåsstuga uppförd i skiftesverksteknik av ek och med torvtak, hitflyttad från Torslunda. Planen är enkelstugans med förstuga och bakom denna en mindre kammare utan eldstad. In till vänster ligger ett litet ”kantór”, dvs förvaringsrum, och till höger själva stugan eller dagligrummet. Här finns husets enda värmekälla, en stor öppen spis med bakugn. Springorna i de bara timmerväggarna är tätade med lerklining. Möbleringen är enkel med ett slagbord, några stolar, en ståndsäng och en dragsäng. Intill stugan ligger en mindre bod av ek, innehållande brygghus och snickarverkstad. Den vinkelbyggda ladan har flyttats hit från Stora Frö i Vickleby socken och innehåller på ena sidan av portskjulet ett litet stall för ko och häst. Ladan är till sin konstruktion av mycket hög ålder, s k högsulelada.

Källa: Anders Nilson, Himmelsberga – Kulturhistoriska notiser kring en gammal öländsk radby, Barometerns förlag