Intill kaffestugetomten ligger Karl Olsgården. Manbyggningen här är hitflyttad från Dyestad i grannsocknen Runsten. Det är en torvtäckt halvannanvånings stolphuggen parstuga från slutet av 1700-talet, huvudsakligen uppförd av ek. Med stolphuggen avses skiftesverkstekniken med liggande skift infalsade i stående stolpar. Motsatsen kallas knuthuggen och innebär att huset är byggt av timmer med knutar. Så byggde man på fastlandet och även uppe i Ölands nordligaste socknar, där barrskogen växer tät.

Parstugan var fram till mitten av 1800-talet den dominerande typen av boningshus på Öland. Den inrymmer i mitten förstuga och kammare, i norra gaveln helgdagsstuga och i södra gaveln vardagsstuga med sekundärt avdelat kök. Vindsvåningen har endast enkelt avbalkade utrymmen, vilka användes som förvaringsrum och klädkammare.Förstugans vackert blomsterbemålade dörrar är från 1770-talet. Kammarens väggar är schablonmålade och avslutas upptill av en bård i klara, starka färger. In till höger är vardagsstugan, med möblering som är representativ för 1800-talets första decennier, då den äldre, väggfasta inredningen ersatts med lösa möbler. Ursprungligen gick rummet över hela husets bredd. Vid 1800-talets början blev det mycket vanligt att man på Öland delade upp det stora rummet med en mellanvägg och på så vis erhöll ett avskilt kök. Möbleringen är traditionell med två ståndsängar i hörnen mitt emot kakelugnen och ett slagbord med två stolar mellan dem vid fönstret.

Rummets ena säng är bäddad med en slitrya med slätsidan eller skådesidan uppåt. De öländska slitryorna var redan under 1500-talet en av öns stora exportartiklar. De bands här mycket tätare än på andra håll i landet. En ölandsrya väger upp emot 10 kg och med en sådan över sig i sängen kunde folket uthärda även den strängaste vinter, i all synnerhet som man oftast delade sängvärmen med någon. På andra sidan förstugan ligger helgdagsstugan med det mesta av bohaget från 1700-talet. Framför det stora slagbordet står en vändbänk, s k särla, förr en vanlig möbel i öländska bondstugor.

Sin särskilda prägel av festgemak får helgdagsstugan av en fantastisk svit fantasifyllda och naiva väggmålningar. De satt från början i talmannen för riksdagen A P Danielssons fädernegård i Dyestad i Runstens socken, men flyttades över till Karl Olshuset då det återuppbyggdes i Himmelsberga. Målningarna är troligen utförda på 1840-talet av den mångkunnige bonden Jöns Larsson i Norra Bäck och räknas som de mest ursprungliga och intressanta prov på öländskt folkligt måleri som nu finns bevarade. Insprängt bland de profana motiven med älskande par i lusthus, kaffedrickande herrskap och hjortjakt i parklandskap står prydligt textat den förunderliga upplysningen att huset är brandförsäkrat år 1848.

Sidobyggning
Även mangårdens sidobyggning är uppförd i halvannan våning i stolpar och skift och hitflyttad från Hagby i Gärdslösa socken. Den är troligen äldre än manbyggningen och enligt en inskription ombyggd 1843. Särskilt ålderdomliga drag är övervåningens små fönster med blyinfattade rutor och galler. Boningshusens övre våning rymde ofta spannmålsvinden och brödsäden var en dyrbarhet det gällde att slå vakt om. Huset innehåller en undantagslägenhet, bestående av kammare och kök, samt en större bod.

Laduhus

Laduhusen är de enda ursprungliga byggnaderna på Karl Olsgården. De är uppförda i skiftesverksteknik och innehåller bl a stall och fähus. Av antalet djur som kunde hållas här framgår att denna gård var betydligt mindre än Norrgården.

Vagnslada
Den fristående ladan i söder är återuppförd och inrymmer åkdon samlade från olika håll, flera vackra kappslädar och åkkälkar samt seldon avsedda för likvagnshästarna.

Källa: Anders Nilson, Himmelsberga – Kulturhistoriska notiser kring en gammal öländsk radby, Barometerns förlag